måndag, september 22, 2008

Höstdagjämning 2008

Först av allt, ett roligt citat:

"We've had a fun summer, but it's almost time to bid farewell to the warm weather and welcome the fall. The autumnal equinox will occur on Monday, September 22, 2008 at 11:44:18 a. m. EDT, causing weather geeks, neo-pagans and people who simply enjoy the change of seasons to break out the sweaters or druid's cloaks and have a little party. Variously know as Mabon, Alban Elfed, Night of the Hunter, Wine Harvest, and Witch's Thanksgiving, the fall equinox holiday doesn't quite enjoy the the popularity of the summer solstice, but it's a good enough excuse to get outside and groove on nature, if that's your thing." - Victor Ozols, Jaunted

Citatet hittade jag förstås på den fantastiska The Wild Hunt. Gå dit! Varje dag! Alltid paganska nyheter med tänkvärda kommentarer. 

Årets firande av höstdagjämningen var stillsamt och lugnt. Det var temat vi kommit överens om, och det kändes passande. En oas, en paus, att stanna upp efter sommarens virvlar och höstens rivstart. Att stanna upp och lägga bekymmer åt sidan och bara andas klar luft, låta Jorden Bära. Tsibele ledde en underbar meditation om att finna inre balans och frid, och påminde oss om att vi kan känna detta var som helst, när som helst. Hon påminde också om att Här och Nu känna balansen, friden, och tänka på detta både i våra egna liv, och i ett större perspektiv, ta med oss detta ut i världen. 

För mig var detta en otroligt viktig högtid. Det har hänt mycket som fått mig att känna det som om jag spårat ur. Därför var det så skönt att få bara stanna upp, bokstavligen och andligen, och sitta ner på den fuktiga marken, bara släppa allt. Jag började nästan gråta av lättnad när all spänning rann av mig. Jag satt på knä på gräset, kände elden och rökelsen svepa mot mig, vinden mot mig, jorden under mig bar... Det var allt jag hade inom mig, mitt fokus: Jorden Bär. Tidlöst, kravlöst. Detta är det Verkliga: Jorden under mig, Himlen ovan mig. 

"Med kroppen mot jorden och blicken i det eviga blå
är jag bortom tankarna och orden
där finns inget jag måste förstå
utom att kroppen är tung mot vår mark
att himlen är blå och jag är lycklig och stark
med kroppen mot jorden 
finns det inget jag måste förstå." 

Denna frid önskar jag verkligen alla. 
Floreat!
neina

1 kommentar:

Taran sa...

Balans är viktigt, balans är något som vi vågar kräver kanske mer än andra i våra liv. Problemet är när man är ur balans. Hösdagjämningen var underbar. Den balanserade förvisso inte mig så mycket, men det var som att jorden reste sig. Hon höll mina vågskålar i sina händer och tog vikten av mina axlar. Under ett flyktigt ögonblick, en tidig höst dag i Mejarp.

Taran