Yay! Upplevelser hellre än kokböcker!

Äntligen har det kommit till uttryck något som jag länge saknat: En uppmaning till paganer att skriva om sina upplevelser snarare än ännu en 'kokbok', 'how-to'. Skynda genast till denna sida och inspireras!

Floreat

neina

Paulina Tarot

Taran tipsade oss nyligen om Brian Froud och hans Faerie Oracle. Da tankte jag passa pa att namna min personliga alv-favorit, en lika magisk men lite mera whimsical alv varld, namligen den som beskrivs av konstnaren Paulina Stuckey-Cassidy i hennes sagolika bilder i hennes mycket sarpraglade stil. Hon kommer ut med en Paulina Tarot senare i ar, YAY! Pa hennes site kan man titta pa och kopa hennes konst, samt tjuvkika pa hur tarotleken kommer se ut. Harlig, tycker jag!

Kalash

En länk, som verkar leda längs ett intressant spår: 

The Polytheist Kalash tribe

Glad fullmåne!

Floreat

neina

VARIATION

Om du någonsin undrat vilka som träffas hos Hyllebär... 

...se nedan... Variationen så fantastisk: hos oss träffas allt från stora vandringskängor, till tåskor, till tantskor, till snörskor i grönt till snörskor i skotskrutigt, till converse-skor med stilettklack - och vi lyckades ha trevligt ihop, till och med fira ihop!! ;-)

Froudianism

Många av er känner säkert till den oefterhärmlige Brian Froud. Om ni mot förmodan inte skulle göra det är han mannen som kanske står bakom några av de mest fantastiska älvmålningarna i modern tid. Dels kan man besöka hans egen hemsida, eller snarare hans familjs. Hans fru, Wendy, och son, Toby, är också med på det. Men för Hyllebær tror jag att det mest intressanta är videon för boken Runes of Elfland (kolla trailern!), samt hans Faerie Oracle, som man kan prova on-line!

Brian är konstnären bakom de fantastiska skapelserna i filmerna Dark Crystal och Labyrinth, bland mycket annat.

-- Blessed Be --

/ | \ Taran MacDuir

Beltane och bilder

Så äntligen hinner jag lägga upp lite om vårt Beltane/Valborgsfirande!

Detta är en senare bild på brasan, först stod lågorna så vackert att jag inte kunde tänka mig att förstöra stunden med att ta kort... 

Det kommer en intressant bild till, när jag lyckats övertala blogger om att lägga upp den. Nåja, här kommer resten av texten: 

Beltane! Som den amerikanske presidenten sa till påven efter hans nyligen: Awesome! Helt oplanerat blev det faktiskt en av våra större tillställningar - ibland strömmar folk till. Och alla bidrog till att det blev roligt, meningsfullt och en riktig energikick för oss alla! Vi hade besökare från Lund och slätten utanför, från Västerås till och men, och så vi från Göinge. 

Vi sammanstrålade på det vanliga stället; där finns mat, husrum, stort mått av trevnad och frid och andliga vibbar - jag talar förstås om hemma hos svärmor (värdinna för Hokus Pokus-gruppen). Det är också där eken och eldstaden finns, där vi varit förut, och för dagen en icke oansenlig hög med ris till en brasa. jag och vår gäst från Västerås hade eftermiddagen på oss att bekanta oss, sedan kom gästerna indroppande. Vi hade så mycket mat att vi inte ens kunde ställa fram allt! Det kallar jag ambitiöst knytkalas! (Det plockades fram till lunch dagen efter, så du inte tror vi var oförskämda mot gästerna.)

Till middagen fick alla tillfälle att presentera sig lite, berätta varför de kommit. Det behövdes, tror jag, eftersom det var några stycken som inte varit där förut, och inte heller träffat oss. Helt obehindrat gled samtalet allt som oftast in på de smaskiga, andliga bitarna... Intressant med nya infallsvinklar.

När det blivit skumt gick vi ut till brasan, som Taran, vår eldsjäl/pyroman, stod för. En flammande brasa med höga, ivriga eldstungor och gnistor som flyger högt i den nattsvarta skyn, är en imponerande, förtrollande syn. Andäktiga stod vi där, och jag kände att detta, DETTA,  är en Riktig Högtid. Detta är stort. Svärmor trummade, något som ytterligare förstärkte närvaron i stunden. Fler som ville försöka, fick trumma. Vi sjöng lite, bland annat vårsånger. Så härligt när folk sjunger!

Snart kom marshmallows fram... Trevligt för dem som tycker om grillade sådana. Vi fick också veta, av vår örtkunniga besökare, att det egentligen är namnet på en ört. Det blev fantastiska glöder, som man kunde spå i. När sedan efterrättsmagen blivit tiillräckligt hungrig, travade vi in. Resten av kvällen/natten avnjöts med fortsatta samtal och lite övningar i att tolka tarot-kort. 

Nästa dag var det dags för vår ceremoni. Den här gången var lite mer förberedd än annars, vilket kändes riktigt bra. Vi pratade igenom vad som skulle hända, och delade ut lite uppgifter. Vad jag tyckte var trevligt men just den här ceremonin, var att den innehöll lite Beltane-specifika saker, inte bara 'samma' som vi brukar ha. Vi hoppade över elden, i tur och ordning, medan övriga glatt ropade det vi önskade dra till oss. Helt underbart att känna stödet från alla andra! Och så skönt att få obehindrat ropa ut sitt stöd till varandra, vänner och nya vänner!

Mera mat, mera diskussioner... ne promenad ut till några närbelägna ruiner. Alla var lite spaka vid det här laget. Men på ett bra sätt, påfyllda! Det blir så efter en riktigt bra högtid. 

Det enda molnet på himlen var att vi tyvärr inte hade Skogsflicka/Tsibele med oss. Men vi tänkte ju på henne, pratade om henne och sände henne kärlek. Hon är ju 25% av Hyllebär som ju hade 3-årsjubileum! Men det hon mest av allt är, är en älskad syster och ovärderlig vän, full av klokskap, inspiration och trams! Det saknade vi. 

Hoppas att du också hade en trevlig Beltane och långhelg, och välkommen att höra av dig till oss, med lite av varje. T. ex. om hur du firade, om du vill vara med vid nästa högtid, funderingar, ja lite sånt. 

Floreat

neina

två saker till om pr- ja, det där som det förra handlar om

Jo, jag pratade nyss med Taran om förra posten. Två saker kom upp, som jag vill skriva om. För det första, kan man missuppfatta när jag använder ordet prästerskap. Det kan ha en annan klang än den jag åsyftar. Jag kunde, som synonymer, skrivit 'facilitators', 'servicepersonal', 'bollplank', 'tillfälligt delegerad ansvar'. Men samtidigt ville jag använda ordet prästerskap. För vi måste ta oss och vår tro på allvar. Visst har vi prästinnor och präster?! Alltså de som är specialister på den trosinriktning vi också närmast identifierar oss med. Med specialist menar jag ungefär det jag skrev, att vissa har jobbat mer med dessa frågor, på heltid till och med. 

Kanske det är omöjligt att skriva om en fundering, utan att det missuppfattas av någon. 

Min andra eftertanke var, att det kanske finns djupgående material, bara att det inte är så lätt att hitta om man söker med ljus och lykta efter specifikt paganskt material. Ta t. ex. John O'Donohue, vars böcker är riktig 'soul food' för mig; de är närmast katolska om något. Eller riktiga religionsfilosofiska böcker. Där kan vi nog hitta mycket. Men då menar jag ändå, att det är viktigt för oss att hitta detta material, och att det dessutom finns liknande med ännu mer fokus på det som är relevant för paganer. 

Floreat

neina

prästerskap och lekfolk?

Nyligen har jag funderat på en sak - jag kom att tänka på det när jag lyssnade på olika paganska podcasts. Det som slog mig var, att mycket var gjort av lekmän. Bra material, men ändå en känsla av att det var översiktligt, eller... ja jag vet inte hur jag ska säga det. Det finns ju så klart 'lekmannamaterial' som är genialiskt, men oftast är det lite amatörmässigt, välmenat och innerligt, men hur som helst saknar det det där extra djupet som kommer till om det är material från någon som 'håller på' på heltid. Jag tänker på filosofer, poeter, författare, prästerskapet - de som faktiskt sysslar med dessa saker på heltid, de som sett hundra gånger mer än de flesta, de som har erfarenhet, de som faktiskt arbetat med sakerna - inte bara läst om dem!

Jag saknar 'avancerat' material. Som av en slump handlade en post på The Wild Hunt-bloggen, nyligen, om det här med avancerade böcker. Det visar sig att de författare han nämner är just de som jag gärna läser, ser fram emot att få läsa, och jag blir utmanad av deras tankar. Det som är intressant att läsa, är det författare som faktiskt driver saker till sin spets - vare sig det är en filosof som driver en fråga till slutet, eller en mystiker, som upplever saker långt bortom vardagliga uttjatade trevligheter, aktivister som aldrig kan låta något vara utan jämt ska ge oss andra dåligt samvete genom att peka på varendaste liten detalj som inte är idealisk... Listan kan göras lång, men det belyser en sak som saknas: mer djup, mer utmanande texter och personer, mer professionalitet bland det paganska materialet. 

Kanske någon blir provocerad nu, och tycker att en stor poäng med paganism är, att vi inte måste ha en 'profession' för vår religion/andlighet/väg. Jag menar ändå, att det ligger ett stort värde i  att låta de personer, som sysslar med detta på heltid, på dela med sig av sina erfarenheter. De ligger ett värde i att låta alla entusiaster komma till tals också, med lika stort berättigande, men likväl behövs lite mer av det professionella materialet. Annars riskerar vi att bli bara en hobbyreligion. Och vi kan så mycket mer, så mycket bättre än så! 

Det finns en viss tendens, att vi fastnat i att förklara vår tro för de helt ovetande - och då blir det inte så mycket djup i det hela. Det finns dessutom en tendens till att försöka komma överens inombords, just därför att vi inbland kan känna oss i minoritet i relation till samhället i stort. Men ju djupare man går i trosfrågor, desto mer personliga, individuella och olika tolkningar kommer man att få. Vi kan fortfarande, med behållning, diskutera tillsammans, och fira högtiderna tillsammans, men vi måste inte alltid vara så himmelens ÖVERENS, på bekostnad av djup!

Än en gång vill jag uppmuntra till att inte låta allt paganskt material, böcker, podcasts, hemsidor, bloggar med för den delen, fastna i att gång på gång upprepa i korta drag vad paganism är och går ut på. Det blir inget djup i materialet, och kanske vi stagnerar lite i vår tro. Jag vet inte. Kanske är detta en reflektion över min personliga upplevelse snarare än över paganismen i stort. Vad säger du?

Slutkläm: Vi är förvisso alla själva ansvariga för vår väg, men det ligger ett värde i att ta till sig/producera material som går utöver det lekmannamässiga. Lite utmanande, svårt, spretigt och djupt material hade suttit fint. Det behöver inte leda till en klick med ett 'duktigare' prästerskap, utan bara att vi tar del av deras erfarenheter, som faktiskt tagit sin tro på största allvar och följt sina trosfrågor längre än vi andra. (För er som tar illa upp och tror att jag menar att inte alla andra också tar sin tro på största allvar: jag utgår mest ifrån mig själv.)

Som sagt, vad säger du?

Floreat

neina

Beltane!

Titta in snart igen för att läsa om vårt underbara Beltane-firande! Det var på många sätt det bästa någonsin! Bilder utlovas också. 

Floreat

-neina