Det är inte att lägga mänskliga värderingar i naturens gång, utan att vi finner inom oss samma cykler, att vi finner våra rötter. Bla bla. Detta låter klyschigt. Ett firande bör upplevas!
Till denna gång har vi en ny sång som vi ska använda som 'chant', en vaggvisa från Bretagne jag lärde mig nyligen. Tydligen finns samma vaggvisa som variant från Norge (!) och det är refrängen i den jag baserat chant:en på. (Med tillåtelse kan jag kanske lägga upp noter.) Texten alltså, först refräng, sedan vers: Faller, faller, löven faller / Nu är det höst / Faller, faller, löven faller / Nu är det höst. När löven singlar ner till jord / Då sänker sig friden då finner vi ro. Faller...
Hoppas att du också får en fin höstdagjämning, en dag då du påtagligt får känna balans och en stilla övergång till hösten.
Floreat!
neina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar