uppdatering (i efterhand...) Höstdagjämningen

Mabon 23:e September...

Det kändes viktigt att träffas fast vi just nu är väldigt stressade, med tentor och allt vad det kan vara. Naturen samlar ihop sig till en slutspurt innan det är dags för riktig vinter, det är mycket som ska hinnas med, så ock för oss. Vi kände allihop att det var fel tillfälle att dra igång en stor ritual med många arbetsuppgifter var och avancerade tekniska grepp. Men det är viktigt att inte tappa fotfästet och helt plötsligt inse att man blivit sekulariserad pagan! Så vi accepterade situationen, det måste bli spartanskt (men hav förtröstan, det blir tillfälle för Dionysiska överdåd en annan gång), vi måste dra ner förväntningarna. Vid Beltaine slog vi på den stora trumman och hade ett tvådagarsfirande med hemgjorda dekorationer och massor av mat och det var helt fantastiskt.. Men att hedra Guda och Gud får aldrig bli en börda, eller ett tvång, något man känner motvilja för. Det ska kännas meningsfullt, man måste fokusera på det som är viktigt: varför vi firar, inte hur. Och det var inte läge för ännu ett stort projekt för någon av oss, hade vi inte insett våra begränsningar hade det antagligen inte blivit någonting alls i slutändan.

Alltså- detta års Mabon fick illustrera den viktiga principen. Vi samlades alla fyra för att lägga vardagens bekymmer åt sidan en stund och smyga bortom tid och rum. En enkel cirkel, utomhus på en äng. Solen sken och vi satt på liggunderlag i det våta gräset och pratade och umgicks och tillverkade varsitt rönnkors att ha på altaret för beskydd. Vi talade om vad i våra liv som kunde kännas hotande. Inre, yttre hot. Inte demoner, men väl tankar, förväntningar? Vi talade om skördehögtiden och symboliken kring detta.. skeenden och projekt i livet och deras fullbordan. Själva livets fullbordan! Men vi talade även om den rent faktiska skörden som vid Mabon pågår som bäst.. naturen som somnar nu... och ger i från sig näring till oss i en sista ansträngning innan vintern. Vi har själva skördat, vi åkte på utflykt till en gård som har självplock av grönsaker.. vi klev runt i åkern, och tro mig, det var mycket tillfredsställande. Det kom ett B-filmsliknande skyfall som dränkte oss fullständigt - men vi kom hem med korgarna fulla av rödbetor, morötter, broccoli och squash - flera kilo squash, vissa av dem större än en vuxen karls överarmar. Jag passade också på att i gårdsbutiken köpa jättegoda lantchips...
...
Paganism är inte (eller behöver iallafall inte vara) en antiintellektuell rörelse, vi är ju moderna människor (eller post-.. eller kanske postpost- (?), men som pagan (Göingepagan iallafall) finns det alltid en konflikt med det moderna... En pagan som inte vet var maten kommer ifrån är inte mycket till pagan.. Att inte ha någon känsla för för den leriga insektsbefolkade 'smutsiga' krälande groende grymma vackra underbara världen (och uppskattning och ödmukhet inför den (och stolthet! vi är alla deltagare i världen, i livet, denna mest fantastiska ceremoni som pågår alltid överallt..) omkring oss rimmar illa med paganska tankar om det andliga och köttsliga som en helhet. Även om man bor i staden äter man mat som kommer ur marken, från solen, jord eld vatten vind, och kobajs. Romantisera inte kring detta. Det handlar inte om att klippa ut kobilder och klistra på altaret och hedra de söta korna som ger oss mjölk (och bajs!), även om det kan vara en pedagogisk och småpyssligt trevlig aktivitet. Det handlar om att stå i leran (och kobajset) och dra upp morötterna och inse att det är maskarna (och komagarna) som gör halva jobbet. Inse att myllan är liv, att man själv är liv, att liv är arbete är energi är magi. Det handlar om att förstå energiflöden, även sådana som man kanske normalt inte visualiserar eller tänker sig, den grundläggande magi som är grunden för vår existens.
.....
Vi hade trevligt! I all enkelhet.