Har just suttit och läst en tråd om nyhedendom på LuPaS hemsida. Skall man gå i strid och ruska om lite, eller skall man låta de tre, ja just det tre, personerna som debaterar få fortsätta ostörda. Ett hyllebær, Neina, är som känt med och strider för en ståndpunkt, Enodia förefaller hålla en rakt emotsatt ståndpunkt, och mitt emellan finns denne Solpeth som förefaller att med mer nyter syn ta på sig rollen som medlare. Men, så är han ju efter egen utsago inte helle pagan… Jag kollade upp denna tråd eftersom jag hört mycket om den i form av att tonen skulle varit otrevlig eller vild. Min uppfattning är att den är intressant, men inte direkt hotfull eller respektlös. Möjligen kanske man kan ana ett visst problem i att alla som detar, eller snarare Neina och Enodia båda rider på för "sin" paganism och uttrycker, i milda termer, ett 'visst' och möjligen skämtsamt förrakt för den andres inställning. Och här, mina vänner, tror jag vi kan finna roten till en del problem med Hyllebær, LuPaS och ett flertal andra försök till icke-konfesionella paganska organisationer. Bristen på samstämmighet inom trosfrågor leder inte till vad många vill ha ut av en grupp: gemenskap eller community. Kristna kan t.ex. alltid falla tillbaka på samma bok, även om man oftast tolkar den mycket mer olika än de själva förstår (I'm a Zombie for Jesus, anyone? ;-) ). Många inom paganismen vill också känna någon form av sammhörighet, men eftersom covens, groves etc, inte är så vanliga i Sverige på den skala man oftast önskar, finns fenomenet som t.ex. LuPaS. MEN: dylika grupper misslyckas oftast med att attrahera medlemmar; varför? Jo, därför att de inte uppfyller det krav som många instinktivt och möjligen undermedvetet, på en grupp: community.
Detta leder till att stridigheter uppstår, oftast vänlige. Men, det leder ändå till att man får en liten klick av ledande personer som potentiella, eller osäkra medlemmar, automatiskt kommer att se som representativa för gruppen. Om man finner att man inte kan ställa upp på sagda definition/tro eller liknande, går man ur. Därför misstänker jag att sådana grupper för det mesta kommer att kämpa i motvind. Det betyder dock inte att det inte går att göra. Men det kräver starka och tydliga riktlinjer för gruppen och dess syfte.
Vad skall man då göra? Uppmuntra grupper att ena sig kring vissa grundprinciper, och försöka göra dem generella men samtidigt stabila. Och jag tror också att den berömda paganska toleransen är lite låg i Sverige. Det är bara en känsla, men dock. Man går väldigt lätt i försvarsställning mot alla oliktänkande, och framförallt de som ligger nära en själv. Den hysteriska distansering som eg. wiccaner gör från druider, new agare eller liknande är nästan komisk. Små skillnader blåses upp tills de blir enorma. Mitt intryck är att detta fenomen också kan ses internationellt, men i betydligt mindre utsträckning.
Nåja, vi får väl se vad världen har att säga. "Reality has a well known liberal bias" som Colbert sade. Kanske kommer verkligheten ifatt också skandinaviska paganer snart!
May you be blessed as your gods and goddesses see fit,
Taran MacDuir
Kolla förresten Druid Network. Är ganska trevlig. Blessed be!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar