YULE - hurra!

Nu har vi på allvar börjat smida Yule-planer... Tyvärr ingen snö i år, men Solens återkomst är nog så välkommen ändå. Och en eld utomhus, lite glögg och saffransbulle (solgul) är inte heller fel...

Yule kan vara en välkommen paus från julhysterin. Yule är ju något lite annorlunda än jul - ja jag vet det är ju samma ord, i och för sig, men det finns inte så mycket prestige kring Yule. Vi träffas i all enkelhet och tar in det mäktiga, att Solen står still, funderar, och vänder för att åter bli starkare, för att öka sin glans och kraft.

Det är både en mättad och spartansk högtid. Mättad, på så vis att årstidens färger är mustiga, borden dignar av festmåltider och luften är full av musik och tända ljus. Spartansk så till vida att Yule är bara just det - Solen vänder. Som det magiska tolvslaget vid nyår fast bättre! Något klickar till inombords i det ögonblicket när vi står och andäktigt tittar uppåt - våra andetags rök stiger - och det är alldeles tyst. Ingen fanfar. Inga raketer. Lite sprakande från elden. Så klickar det till. Och vi vet att Solen är pånyttfödd, vi vet att det kommer ljusare dagar, att Solen värmer mer och att det finns ett hopp.

Sen tar vi det till oss, vi sjunger, värmer oss vid elden, dricker glögg och skrattar. Solens nya ljus tycks glittra i våra ögon också. Så på så vis är Yule annorlunda än jul. Det får lov att vara enkelt, mitt på dagen, kort. Likheten ligger i att det är en ljus högtid på årets mörkaste hälft, och i att det viktigaste sker i det stilla inombords.

Floreat
-neina