Blommor och Stenar

(Om du läst Lupas' blogg, ser du vissa likheter. De olika bloggarna har olika syften, men innehållet överlappar ibland.)

På morgonen innan vi stuvade oss i bilen, ringde Skogsflicka och önskade oss en bra dag, och hon var med oss i tankarna (och för min del i en present från henne som jag hade med mig).

Som vi sagt, blev det firande på Ales stenar. Det kändes stort, att vara där på just den dagen, så pass många: sju stycken! Vänner och fränder, som man kan säga. En tjej, som vi i Hyllebär träffat tidigare, hade lagt blommor kring sättningen och i gropen i mitten. (Gropen verkade som en central punkt, men vad är den?)

På höjden var det soligt men disigt, mystiskt. Ett mycket starkt intryck för min del, var att se blommorna kontrasterade mot stenarna: Blommorna - färgstarka, nästan bjärta, så vackra men så flyktiga, nuets skönhet och energi; Stenarna dova, uråldriga... Blommorna lagda vid stenarna och jorden i gropen blev en så levande kontrast och ett komplement. Det tydliga budskapet var: vad vi gör, är uråldrigt OCH i nuet.

Vi öppnade tillsammans, gjorde var och en sitt, och avslutade tillsammans. Det var faktiskt starkt att vi var så pass många, med så positiv attityd och stark närvaro! Och fast att jag själv inte vill styra och ställa, var min starka rekommendation (milt uttryckt - inte för att jag mötte något motstånd) att vi alla sade vårt TACK innan vi avslutade.

Jag ville sjunga, men gjorde det efter ceremonins avslutande. Andra offrar sitt, jag offrar sånger, så jag sjöng en skånsk vaggvisa utan ord, sjöng så hjärtat skenade och kroppen brummade. Vi vandrade ut (och jag fick jorda en gång till).

Innan vi började var där en skock tyska turister. När vi började var där få, och plötsligt försvann de... Mot slutet kom två - jag hörde en säga "heidnische ritualen" - eller något. Sedan smög några till runt. Någon tog kort. TACK för fridfull stämning och få människor! Hoppas också att de som märkte, får något spännande och konstruktivt med sig.

Nå, dagen var inte slut med ceremonin - även om det var en kraftladdning och inspiration som heter duga! Vi hade picknick nära stupet ner mot havet. Därefter körde vi till graven (?) i Kivik, med de vackra bilderna på stenarna. Där fick vi höra en spännande och - för mig - ny tolkning av bildernas innebörd. Medan vi ändå var 'höga' på kraftplatser, körde vi till Forsakar. Också detta en kraftfull plats - men här av sig själv, inte av människohand. Bokskogen så majestätisk, fallet bedövande. (Men vad gör poolen där?! ;-) )

På kvällen firade jag och Taran vår fyra-års-förlovningsdag, Wynja kom då också och vi rundade av kvällen med en hjärtligt filosofisk diskussion!

Må Sommarsolståndet ha gett dig Kraft och Inspiration och Tacksamhet.
Floreat
neina