Snart handfasting

Sitter i kvalmet och funderar över vad som skall hända. Handfästandet kommer nog att gå väl, allt rullar på iaf, men efter? Skall vi till Wales, svårt, dyrt, känner inge..., skall vi till Irland, svårt, dyrt, många varningar, skall vi till Portsmouth, ännu varken pro eller con, skall vi stanna Skåne? Stanna är ett alternativ som är lika idiotiskt som de andra. Vad skall vi göra här? Inga jobb, och det finns heller inga. Universitetets antagningar är avslutade... Inga pengar har vi heller. Livet ter sig segt som Lönnsirap för närvarande. Nåja, jopp hej di

Blessings
Taran

Äntligen en ny HokusPokus sida!

http://www.algonet.se/~vemmenby/hokuspokus/     det är adressen till HokusPokus gruppens hemsida som nu är klar. Den kommer att uppdateras med tiden förhoppningsvis, men den finns där i alla fall!   de har nu också en mail:  hokuspokus.gruppen@gmail.com   om man vi kontakta dem.

En kompis, tillika Taran och Neinas handfästare, Branduir, har nu en egen blog:  http://druidtanketank.blogspot.com/

Kommer nog kunna bli intressant!

Till den tjej som sökt kontakta oss: vi har svarat nu och vill gärna få kontakt med dig! Hoppas att du inte är arg för att det dröjt, men gruppen har haft lite haltande funktionalitet på sistone… Nåja, vä mött!

Må era gudar och gudinnor välsigna er!
Taran MacDuir

Litha

Kära Hyllebärsbloggsläsare,

Du skulle varit med på Litha-ceremonin! Det var starkt, lågmält men mäktigt. Solens strålar bokstavligen vibrerade i vartenda fiber av oss... Med risk för vissa upprepningar måste jag bara ge min lilla berättelse också av vårt Sommarsolstånd.
Taran och jag hade en liten ritual, eller vad det ska kallas, nere vid stranden. Att bara Vara. Som jag sagt innan, kamma alla inre magneter rätt. Klyschvarning: att komma i balans.
Till kvällen var vi ovanligt många - och det gjorde ovanlig skillnad. Jag har lärt mig att varje ceremoni lever sitt eget liv och tar sin egen karaktär, så att man aldrig vet vad som kommer att hända eller hur det kommer att kännas. Så bra! Då lever det ju! Vi stod i vår stora Cirkel, under Eken, runt Elden (omsvärmade av myggen och knotten. Även de är Gudinnans barn...) och bjöd in Krafterna. Och nog kom de allt dit! Jag måste säga ett särskilt tack till de två som åtog sig norr och öster, helt utan förvarning. Det gjorde ni bra.
Kanske jag pratade för mycket eller med för 'frikyrklig' ton, säg till i så fall. Jag vill ju att alla ska känna sig delaktiga, och då får man ge bilder som många kan relatera till, och då blir det kanske många ord... Jag vill verkligen vara noga med att det inte är en eller två personer som håller i ceremonin, utan ALLA som är där! Ja, även den som tittar på. Även om man inte säger något betyder inte att ens energi inte bidrar. Och den kvällen bidrog alla, verkligen.
Som Taran sa, testade vi att ljuda. Alla fick lägga sig på en bekväm ton och hålla så länge det kändes bra. Det kändes bra! Jag vet inte vad ni tyckte (berätta gärna) men jag tyckte det var mäktigt, utan överdrift. Jag blev rörd. Vi gick ihop i den Enhet vi är, fast ändå individer, ja det var (klyschvarning) harmoni. Och just med tanke på solen, så kändes det verkligen som att bli genomsköljd av sjungande solstrålar. TACK alla ni som var där!
Vi offrade. Jag lade min krans, som jag bundit till Yule-ceremonin då vi krönte varandra. Inte för att jag inte längre är vad jag kröntes till, utan för att gå vidare, för att fullborda det som påbörjades där. Jag undrar bara vad som händer härnäst. Det är inte alltid smärtfritt att bjuda in förändringar. Visst växer man, men det är inte gratis. Vad är det jag ska bli? Detta gäller oss alla: vart är vi på väg? Vad vill vi utvecklas till? När vi samlas regelbunder för att fira Naturen och hedra Livet och Döden och oss Själva, vad är det vi vill odla fram? Vilken relation vill vi ha med Världen? Varje gång vi har Ceremoni, tar vi medvetet ett steg mot förändring. Men vilken? Den blir i alla fall välsignad.
Solljus, concentrerat i Jord och Vatten, nämligen cider, blev en stilla men hjärtlig välsignelse som vi skickade runt. Märk väl, ingen präst som står som mellanman mellan dig och Gud, utan vi, deltagarna, är fullt kapabla att välsigna varandra, och erbjuda varandra detta. Sedan sjöng vi för att 'skicka iväg' det hela, tack än en gång för att ni sjöng! Då deltar man med kroppen och sina energier också, inte bara med huvudet.
På det hela taget, en mycket mäktig och innerlig ceremoni. Det var Vi alla som gjorde det, varenda en som var där, människor, knytt och element, och förstås, det Gudomliga i alla sina vackra skepnader. Som du, jag, träd, eld...
Floreat
-neina

Ny dator nytt (halv)år!

Hej alla hyllebær. Nu skall det  nog gå bättre. Min kära gamla iBook har mer eller mindre gett upp så  nu har jag en "ny". 

Finns många justa månwidgetar för de som är/kan vara intresserade.

Annars hade jag och Neina förlovningsårsdag den 21:e. Vi firade nere vid stranden, medan ankrona (nåja, ankan) tittade på. Det vara fantastiskt! Det blev mkt bra. Vi drack solljus (cider) och välsignade vid vatten, jord och luft. 

Senare hade vi en större 'gathering' med fler deltagare. Vi gjorde då en större cirkel, med 11 deltagare + en katt. Det blev bra trots lågt blodsocker för min egen del. Alla fick offra, hälsa solen samt även här dricka solljus.

Nytt bägge gågnerna var att vi ljudade. Bara en 'drone' som fick ligga ut över nejden. Det blev mycket effektfullt, och efteråt kunde man höra världen svara med ett liknande hum.

När vi var vid stranden började det regna. Men inte där vi var. Vi såg på vattnet att det regnade, vi hörde det i träden, men det regnade inte på oss! Vi klarade oss nästintill helt torra till bilen, sen vräkte det ner. Man blir glad när man märker att det betyder något för dem att man håller ceremoni!

De var allt för idag!
Väl mött!

Taran

P.S. En ny wickerman-film skall komma. Verkar förstöra hela konceptet helt. Kolla trailer på QuickTime movie trailers på Apples hemsida.

Må Era gudar och gudinnor välsigna Er!

fokus på helande

Vår fullmåneceremoni nu senast var minst sagt speciell. Blott två hyllebär kunde fysiskt närvara. Hela ceremonins fokus var på helande och stöd för två personer i vår närhet som särskilt behöver det just nu. Då alla element och de två Gudomliga bjudits in, gick vi runt och bad i tur och ordning dem om deras speciella hjälp och helande, i poetiska och kraftfulla ordalag. Elementen levde i våra händer och i vår närhet. Den Helande Katten kom så klart springande och skulle vara med!
Under hela ceremonin, ska nämnas, spelade grannarna hög rysk dansbandsmusik. Å ena sidan kändes det fullkomligt bisarrt att ha någon form av andlig arbete då. Å andra sidan blev det desto mera fokuserat och innerligt på grund av de motsträviga omgivningarna. Jag undrar om grannarna börjat undra än. De har inte bott där mer än några månader men på den tiden har de nog sett eller skymtat mer än ett par ceremonier. Som sagt, jag undrar vad de tycker.
Dessutom fick vi trevligt trummande i bakgrunden. Tarans mamma har äntligen skaffat en redig trumma. Vi hoppas på premiär till sommarsolståndet!
Till Litha har vi bjudit in till en större ceremoni. Tydligen är det många som uppskattar detta och finner det meningsfullt att fira Livet tillsammans på detta sättet. Härligt!
Floreat
-neina

Vårmåne

Jag är helt exalterad över att vi faktiskt har haft så många ceremonier så pass regelbundet på den senaste tiden. Vi har dessutom varit några fler, och även om alla inte är helt ceremonivana så är de i alla fall nyfikna, och the more the merrier! Nu senast hade vi fullmåneceremoni vid elden, under eken. Wynja och Skogsflicka var med i våra tankar.

Under dagen hade vi varit på guidad tur vid en gammal gård. Vi kom hem, soltrötta och hade lite knytis. När alla var på gott humör igen gick vi ut i den svalkande kvällsluften...

Det som var störst för mig var att vi faktiskt sjöng, alla! I kanon till och med! Det var stort för mig och det gör så mycket för känslan.

Floreat
-neina

Another moonth, another full moon…

Hej på er alla,
Sitter och lyssnar på pagansk radio. Jag tror att det är WitchCast just nu, men annars kan det vara CoS eller liknande. Live365.com har en lång lista på kul kanaler, bara sök på 'pagan'.

Nåj, igår hade vi lite fullmåneseremoni efter att ha varit på Sporrakulla gård. Det blev väldigt trevligt, med eld, mat och vin! Våren är faktiskt äntligen här nu.

Uppsatsen jag skiver på universitetet går sin gilla gång, men jag känner att jag måste försvara en del gungfly. Som filosof måste jag banna "kommunityn" för att inte besvara vissa frågor så bra… Men samtidigt kan jag som pagan säga "mind your own f*king buisness" ;>. Det är iaf roligt!

Läste nyligen Philip Carr-Gomms What do Druids believe?, visst den är till för att informer 'the unbelievers', men den är intressant och läsvärd även för oss. Rekomenderas varmt! Håller nu på med samme författares DruidCraft, som också verkar intressant, men det är för tidigt att säga något ännu.

Jag vet inte om Arch Druid Bran, på ICQ känd som Branduir, läser denna blogg. Men om han gör det så önskar Taran och Neina kontakt med honom. Hör av dig!

Det var väl allt just nu, men jag skall bli bättre på att skriva ofta. Det är kul!

Taran MacDuir

P.S. Jag har inte fått min CelticDrums skiva än, men jag väntar spännt…

Okej nu blir det väl lite bättre...

Förhoppningsvis ska detta nu bli mer GRUPPEN Hyllebaers blogg, inte min, för jag har nämligen skaffat mig en egen!
hyllebar-neina.blogspot.com
om du är intresserad...
Fullmåneförberedelserna pågår för fullt!
Allt gott!
-neina

Beltane!

Jag har verkligen gått och väntat länge på denna högtid... Vi hade bestämt redan tidigt att vi skulle se till att ha en ordentlig ceremoni, eld och allt, gärna med fler den dagen. Och tursamt nog är valborg en av de få högtider som resten av riket delar, vilket gör att det är lättare att ha "fest" då. 
Taran, vår eldsjäl, ordnade elden (ute i duggregnet). Jag och Wynja finputsade "koreografin" ;) i ritualen, sen satt vi och kände in varandras energier lite. Och pratade. Hon har alltid nåt klokt att säga. Och hon verkligen strålade! 
Skogsflicka var med oss i själ och hjärta och på sms... Nå, framåt kväll var det dags. De tre hyllebären samt Tarans syster och mor och en väninna travade ut till elden under den stora eken... Det blev väldigt levande i regnet. Som Wyja påpekade, det blev en fin balans mellan elden och regnet! Vi pratade lite om högtiden, någon tackade för något viktigt, jag sjöng en trudelutt (som jag hoppas gav de andra något. Annars hade de förhoppningsvis bett mig hålla klaffen) och sedan offrade vi som ville, lite i elden. Vi sjöng "Fire, fire, burning bright, Take our prayers into the night, Earth, wind, fire and water, Bind them as one". (TACK du som lärde mig den! Hoppas du vet.) Sen sjöng vi en kraftsång. Och sen kom detroliga: att hoppa över elden! Det var ju inget bål sådär, men kul var det! Hoppas det hjälpte... 
Efter avslutad ritual åt vi gott, drack gott, och tolkade lite kort åt varann. Så roligt kan man ha när man är med likasinnade! Vi använde oss av Tarans lek, Druid Animal Oracle av Philip och Stephanie Carr-Gomm. Det var otroligt givande. Tack. Sen använde vi den andra kvinnans kort och slutligen, nånstans in på småtimmarna, började vi hitta på sagor... 
TACK alla. Jag hör er fortfarande i huvudet: "Må alla dina Gudar och Gudinnor välsigna dig..." 
-Neina

Brottas med en bok

Läser just nu Living Druidry av Emma Restall Orr. Jag gillade den jättemycket först (efter att har gruffat länge över att hon minsann är snygg och berömd och produktiv prästinna...). Men sen - det var lite som när jag läste Peter Singer. Fast inte riktigt förstås. Men jag höll med om det ena, och sen det andra, och till slut, när slutsatsen av det hela kom kunde jag inte alls hålla med! Det var jätteläskigt, att tro att jag hade förtroende för författaren och sen kommer hon in på helt andra slutsatser! Jag är lite konfunderad... För jag håller inte med henne och samtidigt eftersom det känns så obekvämt så kanske jag ändå vet att nånstans har hon rätt... (var ligger det där nånstans alla pratar om?) Jag var med om detta en gång tidigare, nämligen att känna som om att mattan rycks ut från under fötterna på en. Att jag inte har något alls att stå på att det inte finns något... Jag får återkomma med det här. Jag får läsa ut boken och reda ut det hela för mig själv.
Förutom det så är Beltane-förberedelserna i full gång! Ja, så fullt som det går. Vi planerar firandet. Det verkar bli ordentligt i år. Och Hyllebär firar ju (officiell) ettårsdag av sitt grundande! Vi blir nog några fler än vanligt, och så kan det bli i alla fall fest i dagarna två. Fortsättning följer...
Välsignad Vår
-Neina

Moongoddess

Hej på er alla,
Det var ett tag sedan man skrev något. Det blir av olika skäl inte mycket nu heller. Men en snabb uppdatering: Igår (tisdag) var jag och Neina inblandade i en tämligen kraftig bilolycka. Personskadorna var som väl bara av chock karaktär samt en ömande axel för min del. Min bil är förmodligen bara skrot nu, men förhoppningsvis skall jag kunna få lite pengar för den av försäkringsbolaget. Jag vill, av personliga ego skäl, tillägga att jag, som körde, inte orsakade olyckan alls. Dock önskar jag det äldre par som var vållande allt gott. Jag hyser inga agg!

För det andra var jag, Neina och Wynja ute och eldade i dag. Under eken i den stilla vårdagen. Det är fullmåne i morgon, men vi fick ta det idag. Det var fantastiskt. Vi eldade och grillade, men tjejerna åt Dhal istället. Sedan blev det lite sång från Neina, med katten svansandes omkring. Glöden var underbar!

För det tredje har jag nu beställt ytterligare böcker och en cd från England. Nåja, cd beställdes från Schweiz, men i princip från England. Celtic Drums - verkar bra… Philip Carr-Gomm: DruidCraft och en ny jag inte kommer ihåg titeln på samt en av Emma Restal-Orr. De verkar lite naturmystiska och kombinerar druidism och wicca. Själv lägger jag till en del nordiskt etc., så man kan nog med fog säga att jag är eklektiker.

För övrigt har jag "kommit ut ur kvastskåpet" på universitetet! Jag deklarerade högt för mina uppsatskamrater att jag är pagan. Jag möttes av nyfikenhet och frågor. En av minar "närmare" bekatskaper är prästkandidat på detta seminarie och han är eld och lågor över att jag är pagan och den ekumenik det innebär. Lite våghalsigt var det dock…!

Det får räcka så nu, jag hoppas att det skall bli lite oftare nu. Jag har äntligen en browser som fungerar här: länge leve Mozilla 1.7 - enda som fungerar på Mac OS X 10.1.5 och blogger.com

Taran MacDuir

P.s. Har en del coola länkar på g. Vill bara kolla själv ordentligt innan jag rekomenderar dem!

Just det: Mitt ICQ #: 336191523
Mitt AOL IM: taranmacduir
Mitt Yahoo!Messenger: ToobyDoo

Jag hoppas att Hyllebær, såväl som andra paganer hör av sig!

Väl mött!
Må Era Gudar och Gudinnor välsigna Era stigar i livet!

Hoppas på vår!

Det skrivs för lite här. Å andra sidan har livet så mycket mer än att sitta vid datorn. Men det är dags för en uppdatering, for whatever it’s worth. Det är ju inte så att vi inte har gjort något bara för att vi inte skrivit! Jag hade en fullmåneceremoni själv, jag tror att de andra gjorde något själva också, vi stod och skickade good vibes till Skogsflicka en gång - eller, ja det gör vi alltid men då mer bestämt och intensivt. Vårdagjämningen lyckades två av oss i alla fall sitta som två galningar i en halvmeter snö, med en framgrävd eldstad och deklarera våren! Snön gjorde ett kort uppehåll i alla fall. Vi satt i vår Cirkel och sa att nu är det (för sjuttsingen) vår! Bland annat. Vi offrade lite i elden.
Jag lider av att inte kunna vara ute som jag vill. Här om dagen var det första gången jag gick i skogen på flera månader, för snön har varit så djup. Det är som att allting avstannat. Det kanske är poängen med vintern...! Nu, hur som helst, kan kung Bore inte hålla på mer. Jag ser fram emot en sprudlande vår. Vi smider planer inför Beltane... och skärtorsdag! Inga blåkullafärder men det är ju fullmåne så vi får ju improvisera någon sorts resa in i Verkligheten. För min något korta, tramsiga ton till trots menar jag att det är inte “verkligheten” som är Verklig. Verkligt, det är det när man lägger till de lager på lager av dimensioner där det andliga rör sig. För mig känns det som att ta av sig suddiga glasögon, när jag kliver in i Cirkeln. Ja, jag vill ha en Cirkel om mig alltid! Då får jag minsann jobba på min mantel... Jag vill ha en grön tät mantel, som skyddar mig, och en magisk ring eller kula, som när jag tittar genom dem så ser jag Verkligheten klart. Så kan jag alltid ha Cirkeln med mig.
Vi har fått tre lamm. Jag tänker ofta på vad en väninna sa, när vi hade en sån där diskussion om varför man över huvud taget försöker. Varför man kämpar sig fram i detta tragiska liv. Varför man alls går upp på morgonen. Det är för lammen sa hon. Då kändes en härlig värme spridas i magen. Så klart. Det är för lammen som vi går upp på morgonen. Oavsett mig. Det är så ren och oförställd förtjusning att skönheten är Sanningen. Det finns ingen annan sanning än Skönhet. Lammen. Det är för lammen. Tänk på det. Vilka är dina lamm?
Om detta blev för konstigt så ha tålamod. Jag övar mig på att uttrycka mig! Där är så mycket som vill fram. Jag läste förresten igår att ett av de mest utmärkande dragen hos paganism är dess kreativitet. Ja, en del författare går t o m så långt som till att säga att paganism är religion och samtidigt en konstform! Stämmer, eller hur!
Välsignad Vår,
Neina

nya tag!

Okej, ett tag var allt lite nere. Ett hyllebär har ju flyttat och det var ju kul för henne för det verkar gå bra, men lite ensamt för oss. Vi tre kvar ska snart träffas och inspirera varann! Ett par högtider har gått, och högaktligen firats på lite olika sätt. Skulle vilja berätta mera...
För min egen del har det gått bra till slut. Jag gör min plikt som hyllebär och jobbar med en plan faktiskt, följer en bok och gör övningar i tur och ordning. Jag har övat varje dag (utom igår...). Boken är the Twelve Wild Swans av Hilary Valentine och Starhawk. Rekommenderas! Jag följer första spåret av de tre, och hade tänkt vara färdig i god tid till Beltane och fira med buller och bång!
Övningarna gör nytta. Jag behöver verkligen kunna grunda nu när jag är ute i skolor och vikarierar... Och överallt hittar man lite fler paganer!
Kära andra hyllebär, hur går det?
Kära läsare, önskar dig allt gott. Verkligen.
-neina

Är hela världen lite nere?

Hej alla hyllebaer,
Hoppas allt står väl till med alla, var ni än befinner er på er stig. Jag har just kommit underfund med att den skattmästare jag "tyr" mig till inte insett att jag behöver lite bemedling denna vår också. Till detta kan läggas en massa annat som får mig att vilja krypa ihop och slippa allt. De känns som om motströmmen blivit extra tung just nu.
Neina har varit nere eftersom hon inte hade någon inkomst, och hennes syster reste iväg. Men hon verkar repa sig så sakteliga. Nu är det min tur. Allt omkring mig verkar det som, behöver repareras eller så går det fel i största allmänhet.
Jag hoppas att ni andra hyllebär inte är nere utan har en fantastisk tid. Vad gäller mig själv, tja. Jag försöker komma ihåg att endast döda fiskar flyter med strömmen...

Taran

Världen - här kommer Hyllebär!

Ja vi hade ju planeringsträff och avklarade många viktiga frågor. Många hann vi inte med men något ska man väl ha att göra sen också. Men, med tanke på vad vi alla kom fram till, har vi massor att göra! Det är spännande. Vi diskuterade hur vi går framåt nu. Vi har stora planer. Vi sa t ex vad det, om si så där tjugo år, kommer att stå om var och en av oss i "Who's Who in the Pagan World". T ex "Taran, one of the founding and original members of the legendary and highly influential Hyllebär Group...", samma formulering på oss alla och sedan t ex "Wynja... one of the driving forces behind the increase in Pagan Community Centers throughout Scaninavia..." eller "Skogsflicka... Priestess in Residence at the Lunden Pagan Resource Center... author of the ground-breaking children's book series...", "Taran... successful interfaith ambassador internationally...", "Neina... author of one of the most commonly used book of Pagan prayers and chants, as well as being a popular Pagan singer..."
Till exempel. Vi är entusiastiska nog, och drivna, att åstadkomma detta, om inte i sak så i storhet! Därför att världen behöver mer information och vi paganer behöver mer "community", mer förståelse och mer av sådant som alla andra behöver och får nämligen själavård i ens EGEN andliga tradition, bibliotek med relevanta böcker, gemenskap med likasinnade, musik, präster för att bistå vid högtider och riter.
En annan sak som vi berörde var det här med att missionera. Personligen anser jag att det ligger en stor skillnad i om man missionerar eller informerar. Folk ska veta att det finns ett paganskt alternativ men vi ska inte trycka upp det i ansiktet på folk. Bara tala om att vi finns och var de kan få tag på oss för mer information. Jag läste någonstans om att där är skillnad mellan mysterier och hemligheter. Mycket av paganismen var förr hemligt men är det inte längre. Jag ser det som positivt, därför att mysterierna kommer alltid att vara otillgängliga utom för dem som jobbat med sig själv och uppnått att uppleva dem. Det nås inte genom att bara läsa om hemligheterna. Men detta var inte vår viktigaste punkt, jag bara ville nämna det.
Så, sammanfattningsvis, vi har fler detaljer att jobba på, men vi är överens om färdplanen: Här kommer Hyllebär! Vi kommer att jobba för att förverkliga mer paganskt av allt här i världen! Inte för att "vinna" över någon annan, utan för att fylla behovet hos dem som har det. Likadant som alla andra livsåskådningar. Mötet avslutades med lite Monty Python och Eddie Izzard...
In perfect love and perfect trust,
Neina
Snälla, kommentera! (Jag funderar dessutom på att göra mig en egen blogg, det vore kul om ni också gjorde det så vi kan läsa om era egna intryck utanför ramen av Hyllebär! ;) )

Jul

Vi hade en fantastisk Jul!

Vi förberedde det "magiska manuset" lite mer än vi brukar.. vi pratade mer innan och tack vare det blev det ännu mer innebörd, och vi blev mer samspelta. Trevligt också, som någon påpekade efteråt, att vi kommit till den punkt då vi kan skratta och tramsa (lite) och fråga saker mitt i utan att det stör energin. Som sagt, samspelet har utvecklats.

Inför Julen i år kändes det naturligt att verkligen ta fasta på och utnyttja högtidens 'tema' till fullo. Vi har alltid fokuserat på varför man firar, och vad man firar snarare än att bara fira för att det har man läst i böckerna att man ska. Men vi tog det till en annan nivå den här gången. Julen handlar om ljusets återkomst, om Gud som pånyttföds. Det är en ny början. Återfödelse. Gud återvänder efter att ha fått välbehövlig vila. Nu är Han redo för en ny urladdning, och allt skall vakna på nytt, sprudlande liv kommer åter att komma till ytan, bli synligt all omkring oss. Det är inte svårt att relatera till budskapet på ett personligt plan. Nu i nyårstider går många omkring och klurar på nyårslöften. Men det brukar inte bli så värst mycket av nyårslöften. Så är nyåret en lite underlig företeelse. Folk verkar vilja se det som en nystart, man summerar det gamla och planerar för det nya. Men däremellan sker oftast ingen inombords förändring. Man planerar en ny resrutt men man lägger inte om kursen. Inte så underligt att man alltsom oftast fortsätter att färdas åt samma håll som innan.

Det är svårt att ändra på sig, att bryta gamla mönster är ofta en kamp i uppförsbacke. Men vi paganer har en speciell resurs som kan ge oss lite medvind.. eller till och med ett pedaldrivet fordon att färdas med: Magin. Jag talar inte om spells som man köper i 'spellkits' eller hittar på nätet. Jag talar om ritualen, gudtjänsten, och de inre förändringar man kan åstadkomma med hjälp av den.

Inom Reclaiming Witchcraft, vilket är den tradition jag personligen tillkänner mig, talar vi om 'de tre själarna', ett koncept som kan hjälpa till att illustrera vad magi är, och hur det kan användas. Om man (vilket jag gör) talar om Magi enligt Dion Fortunes definition : "the art of changing consciousness at will", så är det ju praktiskt att fundera lite kring begreppet consciousness, medvetande. Det är här 'de tre själarna' kommer in. En bra förklaring av konceptet "Three Souls" hittar man i The Twelve Wild Swans, av Starhawk och Hillary Valentine. Här är en snabbversion:

Talking Self, vårt vardagsmedvetande, den vuxna, verbala, rationella, vakna delen.

Younger Self kan beskrivas som den undermedvetna, drömmande, skapande, lekfulla, "irrationella", barnasinnet, starkt känslosamma delen av oss. Den här delen kan vi lära oss att plocka fram och arbeta med när vi så önskar. Detta är magi, enligt Dion Fortunes definition. Att när man önskar kunna kommunicera med Younger Self.

Deep Self är den del av en människa som står i direkt kontakt med Gud, och som renta av är en del av Goddess. Talking Self kan inte nå fram till Deep Self, eftersom Goddess inte är ett begrepp som kan upplevas fullt med det rationella medvetandet. Younger Self kan däremot känna Goddess, och så kommunicera med Deep Self. Starhawk & Valentine skriver i The Twelve Wild Swans:

"To our normal everyday consciousness, divine power is a distant theory - maybe something we should care about but terribly vague, perhaps old-fashioned, and usually theoretical. But to Younger Self, divine power is as real as french fries or the tooth fairy. It just is a wondrous, sensual fact of living ..."

Ambitionen är att komma i kontakt med sitt Deep Self, genom Younger Self, för lyckas man få med sig Younger Self och Deep Self har man riktigt mäktiga allierade på sin sida. Förändringar kan då verkligen komma inifrån. Talking Self står inte längre ensam när hinder sätter emot och vanans makt gör sig påmind, Talking Self kanske till och med redan har börjat förändrats.

Vi ville av olika skäl, på olika vis pånyttfödas. Förändringen vi ville åt skulle komma inifrån. Alltså kom vi fram till en ritual, full av symbolik som vi alla var inbegripna med, rik på vackra gester och ord, mycket laddad med allt som Younger Self förstår och kan tänkas låta sig förföras av. Romantik. Fantasi.

Vi krönte varandra och oss själva till olika ämbeten, syftet med dessa var att, inför oss själva, representera maktpositioner med inflytande över den egna personen. Symboliska roller som vi kan ikläda oss när det blir jobbigt. En snabbtelefon till maktens kärna, Deep Self. Man måste joba på att lära sig identifiera sig med dessa roller även efteråt. Meditation, visualiseringsövningar. Se sig själv med alla sina regalier, kanske på en tron ovanför alla ens negativa, undergrävande, förtvivlade tankar till undersåtar. På så sätt kan man när man behöver styrkan bara plocka fram en mental bild av hur det ser ut när man verkligen har kontroll, och sedan stiga in i den och bli den. Om du kröner dig till Aragorn, kung över ditt personliga Midgård (ditt liv fullt av oroshärdar och läskiga demoner att kämpa mot) så prova att låtsas att du är Aragorn nästa gång någon tränger sig före i bankomatkön..

I alla fall, en del av pånyttfödelsen för mig är, förutom att vara annorlunda, att göra annorlunda. (Det hänger självklart ihop, men ibland måste man bena ut saker för sig själv.) En del av detta är att bli en än mer innerlig och aktiv pagan. Vi har alla utmaningar att möta under det kommande året. Vi Hyllebär har bestämt att utmana oss själva, och till viss del varandra (vi kommer att stämma av hur det går inför varandra), och när vi nått våra mål, då kommer vi att ta Hyllebärsskapet till en ny nivå... Ett par av mina utmaningar är 1. utformandet av (och att hålla sig till) en riktig, solid "daily practice", och 2. att jobba med min "place of power". (Hmm... Alla dessa engelska begrepp.. det behövs bra svenska ord!!!)

Mer om detta, och kanske om vad Hyllebär kan komma att utvecklas till, efter helgen, eftersom vi då ska ha ett läger, en intensiv planeringsträff under vilken förhoppningsvis planer kommer att smidas och bollar sättas i rullning..

To die and be reborn..

fantastisk yule!

Vi hade ju bestämt sedan länge att göra något vid vintersolståndet förstås. Trots att folk pluggar och jobbar både den dagen och dagen efter. Så jag tycker vi ska vara riktigt, riktigt stolta över vad vi lyckades åstadkomma! Vi hade som sagt en fantastisk yule: vi var till och med så organiserade att vi träffades en gång innan och bestämde saker! Och det gjorde susen. (Men visst, det är inte alltid läge för sånt, ibland behöver gruppen vara just det ställe där man slipper saker att göra.)
Vi skulle träffas vid eftermiddag-kväll hos oss och jag fick brått. Jag andligen högtryckstvättade rummet vi skulle vara i - hade inte tid att traska omkring med heligt vatten och rökelse några varv! Precis när folk kom rådde viss förvirring. Till slut hamnade vi där vi skulle vara och kunde börja tillverka våra kransar, i skenet av levande ljus och med bra musik på. Var och en vävde in sitt i sin krans. Vi skulle kröna oss själva till Något vi bestämt, och vi ville dessutom hedra varandra med en titel var. Någon krans var av idegran, någon av buxbom och mimosa, någon av gran, blåbär och löv, en med murgröna, och flera med fina band.
Vi ordnade det riktigt fint i rummet (det var rätt kalt så där var inte mycket som distraherade och vi kunde vräka på med levande ljus!) och vi hade var sitt väderstreck med altare och ett i mitten. Det blev väldigt stämningsfullt direkt. För mig var det som att komma hem. Så brukar det vara med det var särskilt starkt. Skogsflickas ord ringde extra starkt för mig: To Die to Be Reborn...
Så krönte vi varandra, och viktigast, oss själva. Vi krönte oss till Oss Själva, till dem vi verkligen är. Och magiskt nog växer vi hela tiden. Det var starkt, jag använder det ordet igen, jag vet men det var det. Och så fick vi dansa, vi som ville, eller meditera eller vad... Härligt...
Efter en värdig avslutning gick vi upp och hade yule-bord. Alla hade ansträngt sig extra, det märktes! Vi nästan storknade på ett bra sätt.
Allt detta leder fram till... vårens aktiviteter och hyllebärs framtid. Vi kommer att *snyft* befinna oss på lite olika geografiska områden snart, och om några månader sprids vi ännu mer. Så vi har börjat diskutera hur vi ska gå vidare. Klart är att vi står starkare nu än NÅGONSIN och det kommer nog bara att bli BÄTTRE! Planen är att vi ska välja vissa mål vi var och en vill uppnå och så hjälps vi åt att stötta varandra med utvecklingen. Och... med vårt fantastiska startskott, kröningen, kommer detta att leda fram till någon sorts ännu större hedrande av vårt arbete och vad vi uppnått. Vi pratar också om den långsiktiga framtiden. Kanske Hyllebär kan ses som en familj där vi har vissa gener gemensamt och var och en har vissa som är unika, och att vi verkar för att främja paganska intressen på våra olika sätt. Eller lite som ett Alma Mater. Själv drömmer jag om att ha en 'kursgård' (hoppas ni också vill!) för paganer, med kurser, förlag, hjälp att förmedla relevanta kontakter, egen odling, retreat, någon sorts sanctuary, bibliotek och allt vad man kan tänka sig. Jag vet i alla fall att jag tänker inte vara hobbypagan. Jag lever ju för Henne alltid.

uppdatering (i efterhand...) Höstdagjämningen

Mabon 23:e September...

Det kändes viktigt att träffas fast vi just nu är väldigt stressade, med tentor och allt vad det kan vara. Naturen samlar ihop sig till en slutspurt innan det är dags för riktig vinter, det är mycket som ska hinnas med, så ock för oss. Vi kände allihop att det var fel tillfälle att dra igång en stor ritual med många arbetsuppgifter var och avancerade tekniska grepp. Men det är viktigt att inte tappa fotfästet och helt plötsligt inse att man blivit sekulariserad pagan! Så vi accepterade situationen, det måste bli spartanskt (men hav förtröstan, det blir tillfälle för Dionysiska överdåd en annan gång), vi måste dra ner förväntningarna. Vid Beltaine slog vi på den stora trumman och hade ett tvådagarsfirande med hemgjorda dekorationer och massor av mat och det var helt fantastiskt.. Men att hedra Guda och Gud får aldrig bli en börda, eller ett tvång, något man känner motvilja för. Det ska kännas meningsfullt, man måste fokusera på det som är viktigt: varför vi firar, inte hur. Och det var inte läge för ännu ett stort projekt för någon av oss, hade vi inte insett våra begränsningar hade det antagligen inte blivit någonting alls i slutändan.

Alltså- detta års Mabon fick illustrera den viktiga principen. Vi samlades alla fyra för att lägga vardagens bekymmer åt sidan en stund och smyga bortom tid och rum. En enkel cirkel, utomhus på en äng. Solen sken och vi satt på liggunderlag i det våta gräset och pratade och umgicks och tillverkade varsitt rönnkors att ha på altaret för beskydd. Vi talade om vad i våra liv som kunde kännas hotande. Inre, yttre hot. Inte demoner, men väl tankar, förväntningar? Vi talade om skördehögtiden och symboliken kring detta.. skeenden och projekt i livet och deras fullbordan. Själva livets fullbordan! Men vi talade även om den rent faktiska skörden som vid Mabon pågår som bäst.. naturen som somnar nu... och ger i från sig näring till oss i en sista ansträngning innan vintern. Vi har själva skördat, vi åkte på utflykt till en gård som har självplock av grönsaker.. vi klev runt i åkern, och tro mig, det var mycket tillfredsställande. Det kom ett B-filmsliknande skyfall som dränkte oss fullständigt - men vi kom hem med korgarna fulla av rödbetor, morötter, broccoli och squash - flera kilo squash, vissa av dem större än en vuxen karls överarmar. Jag passade också på att i gårdsbutiken köpa jättegoda lantchips...
...
Paganism är inte (eller behöver iallafall inte vara) en antiintellektuell rörelse, vi är ju moderna människor (eller post-.. eller kanske postpost- (?), men som pagan (Göingepagan iallafall) finns det alltid en konflikt med det moderna... En pagan som inte vet var maten kommer ifrån är inte mycket till pagan.. Att inte ha någon känsla för för den leriga insektsbefolkade 'smutsiga' krälande groende grymma vackra underbara världen (och uppskattning och ödmukhet inför den (och stolthet! vi är alla deltagare i världen, i livet, denna mest fantastiska ceremoni som pågår alltid överallt..) omkring oss rimmar illa med paganska tankar om det andliga och köttsliga som en helhet. Även om man bor i staden äter man mat som kommer ur marken, från solen, jord eld vatten vind, och kobajs. Romantisera inte kring detta. Det handlar inte om att klippa ut kobilder och klistra på altaret och hedra de söta korna som ger oss mjölk (och bajs!), även om det kan vara en pedagogisk och småpyssligt trevlig aktivitet. Det handlar om att stå i leran (och kobajset) och dra upp morötterna och inse att det är maskarna (och komagarna) som gör halva jobbet. Inse att myllan är liv, att man själv är liv, att liv är arbete är energi är magi. Det handlar om att förstå energiflöden, även sådana som man kanske normalt inte visualiserar eller tänker sig, den grundläggande magi som är grunden för vår existens.
.....
Vi hade trevligt! I all enkelhet.

Hej igen!

Hokus Pokus Hemsida!

God dag!

En tidig version till hemsida för min mors Hokus Pokus gäng kan man nu finna på http://www.algonet.se/~vemmenby/HokusPokus/

Minns att det är en tidig version, som inte är färdig designad eller riktigt fungerande så som jag vill att den skall vara. Men det är en början i alla fall.

Håll till godo.

Dark moon blessings onto you all!
Taran