Är hela världen lite nere?

Hej alla hyllebaer,
Hoppas allt står väl till med alla, var ni än befinner er på er stig. Jag har just kommit underfund med att den skattmästare jag "tyr" mig till inte insett att jag behöver lite bemedling denna vår också. Till detta kan läggas en massa annat som får mig att vilja krypa ihop och slippa allt. De känns som om motströmmen blivit extra tung just nu.
Neina har varit nere eftersom hon inte hade någon inkomst, och hennes syster reste iväg. Men hon verkar repa sig så sakteliga. Nu är det min tur. Allt omkring mig verkar det som, behöver repareras eller så går det fel i största allmänhet.
Jag hoppas att ni andra hyllebär inte är nere utan har en fantastisk tid. Vad gäller mig själv, tja. Jag försöker komma ihåg att endast döda fiskar flyter med strömmen...

Taran

Världen - här kommer Hyllebär!

Ja vi hade ju planeringsträff och avklarade många viktiga frågor. Många hann vi inte med men något ska man väl ha att göra sen också. Men, med tanke på vad vi alla kom fram till, har vi massor att göra! Det är spännande. Vi diskuterade hur vi går framåt nu. Vi har stora planer. Vi sa t ex vad det, om si så där tjugo år, kommer att stå om var och en av oss i "Who's Who in the Pagan World". T ex "Taran, one of the founding and original members of the legendary and highly influential Hyllebär Group...", samma formulering på oss alla och sedan t ex "Wynja... one of the driving forces behind the increase in Pagan Community Centers throughout Scaninavia..." eller "Skogsflicka... Priestess in Residence at the Lunden Pagan Resource Center... author of the ground-breaking children's book series...", "Taran... successful interfaith ambassador internationally...", "Neina... author of one of the most commonly used book of Pagan prayers and chants, as well as being a popular Pagan singer..."
Till exempel. Vi är entusiastiska nog, och drivna, att åstadkomma detta, om inte i sak så i storhet! Därför att världen behöver mer information och vi paganer behöver mer "community", mer förståelse och mer av sådant som alla andra behöver och får nämligen själavård i ens EGEN andliga tradition, bibliotek med relevanta böcker, gemenskap med likasinnade, musik, präster för att bistå vid högtider och riter.
En annan sak som vi berörde var det här med att missionera. Personligen anser jag att det ligger en stor skillnad i om man missionerar eller informerar. Folk ska veta att det finns ett paganskt alternativ men vi ska inte trycka upp det i ansiktet på folk. Bara tala om att vi finns och var de kan få tag på oss för mer information. Jag läste någonstans om att där är skillnad mellan mysterier och hemligheter. Mycket av paganismen var förr hemligt men är det inte längre. Jag ser det som positivt, därför att mysterierna kommer alltid att vara otillgängliga utom för dem som jobbat med sig själv och uppnått att uppleva dem. Det nås inte genom att bara läsa om hemligheterna. Men detta var inte vår viktigaste punkt, jag bara ville nämna det.
Så, sammanfattningsvis, vi har fler detaljer att jobba på, men vi är överens om färdplanen: Här kommer Hyllebär! Vi kommer att jobba för att förverkliga mer paganskt av allt här i världen! Inte för att "vinna" över någon annan, utan för att fylla behovet hos dem som har det. Likadant som alla andra livsåskådningar. Mötet avslutades med lite Monty Python och Eddie Izzard...
In perfect love and perfect trust,
Neina
Snälla, kommentera! (Jag funderar dessutom på att göra mig en egen blogg, det vore kul om ni också gjorde det så vi kan läsa om era egna intryck utanför ramen av Hyllebär! ;) )

Jul

Vi hade en fantastisk Jul!

Vi förberedde det "magiska manuset" lite mer än vi brukar.. vi pratade mer innan och tack vare det blev det ännu mer innebörd, och vi blev mer samspelta. Trevligt också, som någon påpekade efteråt, att vi kommit till den punkt då vi kan skratta och tramsa (lite) och fråga saker mitt i utan att det stör energin. Som sagt, samspelet har utvecklats.

Inför Julen i år kändes det naturligt att verkligen ta fasta på och utnyttja högtidens 'tema' till fullo. Vi har alltid fokuserat på varför man firar, och vad man firar snarare än att bara fira för att det har man läst i böckerna att man ska. Men vi tog det till en annan nivå den här gången. Julen handlar om ljusets återkomst, om Gud som pånyttföds. Det är en ny början. Återfödelse. Gud återvänder efter att ha fått välbehövlig vila. Nu är Han redo för en ny urladdning, och allt skall vakna på nytt, sprudlande liv kommer åter att komma till ytan, bli synligt all omkring oss. Det är inte svårt att relatera till budskapet på ett personligt plan. Nu i nyårstider går många omkring och klurar på nyårslöften. Men det brukar inte bli så värst mycket av nyårslöften. Så är nyåret en lite underlig företeelse. Folk verkar vilja se det som en nystart, man summerar det gamla och planerar för det nya. Men däremellan sker oftast ingen inombords förändring. Man planerar en ny resrutt men man lägger inte om kursen. Inte så underligt att man alltsom oftast fortsätter att färdas åt samma håll som innan.

Det är svårt att ändra på sig, att bryta gamla mönster är ofta en kamp i uppförsbacke. Men vi paganer har en speciell resurs som kan ge oss lite medvind.. eller till och med ett pedaldrivet fordon att färdas med: Magin. Jag talar inte om spells som man köper i 'spellkits' eller hittar på nätet. Jag talar om ritualen, gudtjänsten, och de inre förändringar man kan åstadkomma med hjälp av den.

Inom Reclaiming Witchcraft, vilket är den tradition jag personligen tillkänner mig, talar vi om 'de tre själarna', ett koncept som kan hjälpa till att illustrera vad magi är, och hur det kan användas. Om man (vilket jag gör) talar om Magi enligt Dion Fortunes definition : "the art of changing consciousness at will", så är det ju praktiskt att fundera lite kring begreppet consciousness, medvetande. Det är här 'de tre själarna' kommer in. En bra förklaring av konceptet "Three Souls" hittar man i The Twelve Wild Swans, av Starhawk och Hillary Valentine. Här är en snabbversion:

Talking Self, vårt vardagsmedvetande, den vuxna, verbala, rationella, vakna delen.

Younger Self kan beskrivas som den undermedvetna, drömmande, skapande, lekfulla, "irrationella", barnasinnet, starkt känslosamma delen av oss. Den här delen kan vi lära oss att plocka fram och arbeta med när vi så önskar. Detta är magi, enligt Dion Fortunes definition. Att när man önskar kunna kommunicera med Younger Self.

Deep Self är den del av en människa som står i direkt kontakt med Gud, och som renta av är en del av Goddess. Talking Self kan inte nå fram till Deep Self, eftersom Goddess inte är ett begrepp som kan upplevas fullt med det rationella medvetandet. Younger Self kan däremot känna Goddess, och så kommunicera med Deep Self. Starhawk & Valentine skriver i The Twelve Wild Swans:

"To our normal everyday consciousness, divine power is a distant theory - maybe something we should care about but terribly vague, perhaps old-fashioned, and usually theoretical. But to Younger Self, divine power is as real as french fries or the tooth fairy. It just is a wondrous, sensual fact of living ..."

Ambitionen är att komma i kontakt med sitt Deep Self, genom Younger Self, för lyckas man få med sig Younger Self och Deep Self har man riktigt mäktiga allierade på sin sida. Förändringar kan då verkligen komma inifrån. Talking Self står inte längre ensam när hinder sätter emot och vanans makt gör sig påmind, Talking Self kanske till och med redan har börjat förändrats.

Vi ville av olika skäl, på olika vis pånyttfödas. Förändringen vi ville åt skulle komma inifrån. Alltså kom vi fram till en ritual, full av symbolik som vi alla var inbegripna med, rik på vackra gester och ord, mycket laddad med allt som Younger Self förstår och kan tänkas låta sig förföras av. Romantik. Fantasi.

Vi krönte varandra och oss själva till olika ämbeten, syftet med dessa var att, inför oss själva, representera maktpositioner med inflytande över den egna personen. Symboliska roller som vi kan ikläda oss när det blir jobbigt. En snabbtelefon till maktens kärna, Deep Self. Man måste joba på att lära sig identifiera sig med dessa roller även efteråt. Meditation, visualiseringsövningar. Se sig själv med alla sina regalier, kanske på en tron ovanför alla ens negativa, undergrävande, förtvivlade tankar till undersåtar. På så sätt kan man när man behöver styrkan bara plocka fram en mental bild av hur det ser ut när man verkligen har kontroll, och sedan stiga in i den och bli den. Om du kröner dig till Aragorn, kung över ditt personliga Midgård (ditt liv fullt av oroshärdar och läskiga demoner att kämpa mot) så prova att låtsas att du är Aragorn nästa gång någon tränger sig före i bankomatkön..

I alla fall, en del av pånyttfödelsen för mig är, förutom att vara annorlunda, att göra annorlunda. (Det hänger självklart ihop, men ibland måste man bena ut saker för sig själv.) En del av detta är att bli en än mer innerlig och aktiv pagan. Vi har alla utmaningar att möta under det kommande året. Vi Hyllebär har bestämt att utmana oss själva, och till viss del varandra (vi kommer att stämma av hur det går inför varandra), och när vi nått våra mål, då kommer vi att ta Hyllebärsskapet till en ny nivå... Ett par av mina utmaningar är 1. utformandet av (och att hålla sig till) en riktig, solid "daily practice", och 2. att jobba med min "place of power". (Hmm... Alla dessa engelska begrepp.. det behövs bra svenska ord!!!)

Mer om detta, och kanske om vad Hyllebär kan komma att utvecklas till, efter helgen, eftersom vi då ska ha ett läger, en intensiv planeringsträff under vilken förhoppningsvis planer kommer att smidas och bollar sättas i rullning..

To die and be reborn..

fantastisk yule!

Vi hade ju bestämt sedan länge att göra något vid vintersolståndet förstås. Trots att folk pluggar och jobbar både den dagen och dagen efter. Så jag tycker vi ska vara riktigt, riktigt stolta över vad vi lyckades åstadkomma! Vi hade som sagt en fantastisk yule: vi var till och med så organiserade att vi träffades en gång innan och bestämde saker! Och det gjorde susen. (Men visst, det är inte alltid läge för sånt, ibland behöver gruppen vara just det ställe där man slipper saker att göra.)
Vi skulle träffas vid eftermiddag-kväll hos oss och jag fick brått. Jag andligen högtryckstvättade rummet vi skulle vara i - hade inte tid att traska omkring med heligt vatten och rökelse några varv! Precis när folk kom rådde viss förvirring. Till slut hamnade vi där vi skulle vara och kunde börja tillverka våra kransar, i skenet av levande ljus och med bra musik på. Var och en vävde in sitt i sin krans. Vi skulle kröna oss själva till Något vi bestämt, och vi ville dessutom hedra varandra med en titel var. Någon krans var av idegran, någon av buxbom och mimosa, någon av gran, blåbär och löv, en med murgröna, och flera med fina band.
Vi ordnade det riktigt fint i rummet (det var rätt kalt så där var inte mycket som distraherade och vi kunde vräka på med levande ljus!) och vi hade var sitt väderstreck med altare och ett i mitten. Det blev väldigt stämningsfullt direkt. För mig var det som att komma hem. Så brukar det vara med det var särskilt starkt. Skogsflickas ord ringde extra starkt för mig: To Die to Be Reborn...
Så krönte vi varandra, och viktigast, oss själva. Vi krönte oss till Oss Själva, till dem vi verkligen är. Och magiskt nog växer vi hela tiden. Det var starkt, jag använder det ordet igen, jag vet men det var det. Och så fick vi dansa, vi som ville, eller meditera eller vad... Härligt...
Efter en värdig avslutning gick vi upp och hade yule-bord. Alla hade ansträngt sig extra, det märktes! Vi nästan storknade på ett bra sätt.
Allt detta leder fram till... vårens aktiviteter och hyllebärs framtid. Vi kommer att *snyft* befinna oss på lite olika geografiska områden snart, och om några månader sprids vi ännu mer. Så vi har börjat diskutera hur vi ska gå vidare. Klart är att vi står starkare nu än NÅGONSIN och det kommer nog bara att bli BÄTTRE! Planen är att vi ska välja vissa mål vi var och en vill uppnå och så hjälps vi åt att stötta varandra med utvecklingen. Och... med vårt fantastiska startskott, kröningen, kommer detta att leda fram till någon sorts ännu större hedrande av vårt arbete och vad vi uppnått. Vi pratar också om den långsiktiga framtiden. Kanske Hyllebär kan ses som en familj där vi har vissa gener gemensamt och var och en har vissa som är unika, och att vi verkar för att främja paganska intressen på våra olika sätt. Eller lite som ett Alma Mater. Själv drömmer jag om att ha en 'kursgård' (hoppas ni också vill!) för paganer, med kurser, förlag, hjälp att förmedla relevanta kontakter, egen odling, retreat, någon sorts sanctuary, bibliotek och allt vad man kan tänka sig. Jag vet i alla fall att jag tänker inte vara hobbypagan. Jag lever ju för Henne alltid.

uppdatering (i efterhand...) Höstdagjämningen

Mabon 23:e September...

Det kändes viktigt att träffas fast vi just nu är väldigt stressade, med tentor och allt vad det kan vara. Naturen samlar ihop sig till en slutspurt innan det är dags för riktig vinter, det är mycket som ska hinnas med, så ock för oss. Vi kände allihop att det var fel tillfälle att dra igång en stor ritual med många arbetsuppgifter var och avancerade tekniska grepp. Men det är viktigt att inte tappa fotfästet och helt plötsligt inse att man blivit sekulariserad pagan! Så vi accepterade situationen, det måste bli spartanskt (men hav förtröstan, det blir tillfälle för Dionysiska överdåd en annan gång), vi måste dra ner förväntningarna. Vid Beltaine slog vi på den stora trumman och hade ett tvådagarsfirande med hemgjorda dekorationer och massor av mat och det var helt fantastiskt.. Men att hedra Guda och Gud får aldrig bli en börda, eller ett tvång, något man känner motvilja för. Det ska kännas meningsfullt, man måste fokusera på det som är viktigt: varför vi firar, inte hur. Och det var inte läge för ännu ett stort projekt för någon av oss, hade vi inte insett våra begränsningar hade det antagligen inte blivit någonting alls i slutändan.

Alltså- detta års Mabon fick illustrera den viktiga principen. Vi samlades alla fyra för att lägga vardagens bekymmer åt sidan en stund och smyga bortom tid och rum. En enkel cirkel, utomhus på en äng. Solen sken och vi satt på liggunderlag i det våta gräset och pratade och umgicks och tillverkade varsitt rönnkors att ha på altaret för beskydd. Vi talade om vad i våra liv som kunde kännas hotande. Inre, yttre hot. Inte demoner, men väl tankar, förväntningar? Vi talade om skördehögtiden och symboliken kring detta.. skeenden och projekt i livet och deras fullbordan. Själva livets fullbordan! Men vi talade även om den rent faktiska skörden som vid Mabon pågår som bäst.. naturen som somnar nu... och ger i från sig näring till oss i en sista ansträngning innan vintern. Vi har själva skördat, vi åkte på utflykt till en gård som har självplock av grönsaker.. vi klev runt i åkern, och tro mig, det var mycket tillfredsställande. Det kom ett B-filmsliknande skyfall som dränkte oss fullständigt - men vi kom hem med korgarna fulla av rödbetor, morötter, broccoli och squash - flera kilo squash, vissa av dem större än en vuxen karls överarmar. Jag passade också på att i gårdsbutiken köpa jättegoda lantchips...
...
Paganism är inte (eller behöver iallafall inte vara) en antiintellektuell rörelse, vi är ju moderna människor (eller post-.. eller kanske postpost- (?), men som pagan (Göingepagan iallafall) finns det alltid en konflikt med det moderna... En pagan som inte vet var maten kommer ifrån är inte mycket till pagan.. Att inte ha någon känsla för för den leriga insektsbefolkade 'smutsiga' krälande groende grymma vackra underbara världen (och uppskattning och ödmukhet inför den (och stolthet! vi är alla deltagare i världen, i livet, denna mest fantastiska ceremoni som pågår alltid överallt..) omkring oss rimmar illa med paganska tankar om det andliga och köttsliga som en helhet. Även om man bor i staden äter man mat som kommer ur marken, från solen, jord eld vatten vind, och kobajs. Romantisera inte kring detta. Det handlar inte om att klippa ut kobilder och klistra på altaret och hedra de söta korna som ger oss mjölk (och bajs!), även om det kan vara en pedagogisk och småpyssligt trevlig aktivitet. Det handlar om att stå i leran (och kobajset) och dra upp morötterna och inse att det är maskarna (och komagarna) som gör halva jobbet. Inse att myllan är liv, att man själv är liv, att liv är arbete är energi är magi. Det handlar om att förstå energiflöden, även sådana som man kanske normalt inte visualiserar eller tänker sig, den grundläggande magi som är grunden för vår existens.
.....
Vi hade trevligt! I all enkelhet.

Hej igen!

Hokus Pokus Hemsida!

God dag!

En tidig version till hemsida för min mors Hokus Pokus gäng kan man nu finna på http://www.algonet.se/~vemmenby/HokusPokus/

Minns att det är en tidig version, som inte är färdig designad eller riktigt fungerande så som jag vill att den skall vara. Men det är en början i alla fall.

Håll till godo.

Dark moon blessings onto you all!
Taran

höst...

Hej blogg… Vad skriver man? Det var länge sedan. Men men. Senaste fullmånen var härlig. Vi två som kunde träffas gjorde det och knatade ut i skogen för en liten ceremoni. HON var verkligen där! Jag kan inte tänka mig något bättre än att få sjunga och dansa på Hennes högtid. Det är då jag lever. På kvällen hade vi, några andra alltså som jag nämnt, en eklektisk fullmåneceremoni och det verkade uppskattat.

Äntligen är det höst och Samhain/Halloween! Men först Mabon, hoppas vi hinner fira det också. Vad säger ni?

Jag pratade med en kompis här om dagen, om högtider. Hon är verksam inom den kristna kyrkan och tyckte det var tråkigt så som saker firas i den traditionen. Dels är det ganska ensamt, för hon har inte så många kompisar som delar hennes tro, och dels erbjuds inte några stimulerande högtids’traditioner’. Det är liksom stelnat, oentusiastiskt och dessutom är högtiderna som firas nämnvärt ganska få. Då tänkte jag att vi paganer har vissa fördelar: vi har åtta plus tretton högtider om året! (Vill man fira lite ungefär en gång i veckan har vi ju halvmånar och mörkmånar också.) Och visst är det lite jobbigt att våra högtider inte alltid faller på lediga, ”röda” dagar men å andra sidan slipper vi stress och press från samhället att fira på något särskilt sätt eller ”tillräckligt mycket”. Vi kan själva utforma högtiden och firandet så det blir meningsfullt för oss!

En annan sak som bör nämnas och som är kul är att nästa Lughnassadh blir det bröllop! Jag och Taran ska ha handfasting och det är verkligen spännande att planera inför.

Mindre spännande är det med tjocka släkten – min alltså. Det flesta vet inte om min egentliga tro – de tror väl att jag är kristen, som brukligt är i vår släkt. En del vet om det. De jämnåriga jag berättat för accepterar det men mamma är förtvivlad. Så den relationen, som är så viktig, är ganska spänd. Vad gör man?

Brightest blessings!

Hej, hej...

Jag bara känner att jag måste skriva något här. Tyvärr har det varit lite dåligt med det, men jag hoppas kunna komma igång under hösten.

Jag kan meddela att så fort jag lyckats lista ut adressen till mammas hemsidesutrymme kommer det att finnas en sida där med "terminsschema" för Hocus-Pocus gänget, samt en del andra värdefulla datum. Kanske kunde vi göra något liknande schema för Hyllebaer? Om ja, så ge mig datumen så skall jag fixa det, när jag klurat ut adressen vill säga...

Läser just nu 10:e insikten samt en del Druid & Häxböcker. James Redfield (insikten) är kanske inte pagan, eller rättare, han är det inte, men hans böcker är tämligen tänkvärda ändå.

Tja, det var väl allt för denna gågnen!

Må Era Gudar och Gudinnor välsigna Er!
Taran

Corn Moon

Efter mycket fniss om kottar kom vi fram till en plan för ett litet fullmånefirande, vi två som kan närvara. Det blir dessutom en större ceremoni senare på kvällen, "kraftceremonin" med ett gäng människor som brukar träffas här hos Tarans mamma och diskutera alternativa saker och kanske lägga lite kort för varann och så. Alltså: det finns ännu ett kluster "paganer" i "paganbältet" i Göinge! Okej, de skulle kanske inte definiera sig som sådana, men med tanke på vad de intresserar sig för är det nog inte en helt felaktig benämning.
Månen hängde tung och orange över sjön igår, speglade sig i den och Hon är vacker.
Bliss

fullmåne

Snart är det fullmåne! Den 21/7 närmanre bestämt. Vi Hyllebär är fortfarande utspridda lite här och där, men det kommer att bli ritual den 21:e, om det så blir bara jag och Hon

sommaruppehåll

Vi har tagit ett litet uppehåll över sommaren, eftersom vi befinner oss i olika delar av världen ett tag framöver.. men vi kommer snart igång igen!

Frid!

medlemsnytt

Vi har fått en ny medlem skulle jag tro, vi får se när hon dyker upp på witchvox. Var hälsad!

En ljuvlig kväll i skogen

I söndags skulle vi träffas och efter några om och ett men körde vi ut i skogen. Vid en litenliten sjö satt vi och pratade om det som komma skall, om lite annat också och hade det skönt. En del är mer skogsmänniskor än andra och vandrar långt bort, andra väntar tålmodigt och lugnt medan resten hattar runt... Det var som sagt en ljuvlig kväll och jag lärde mig så mycket om att inte tro att himlen har fallit ner över våra huvuden bara för att jag missat tiden med en halvtimme!
Fram mot kvällen var där magiska glöder. Någon kväll skulle jag vilja 'scry' i dem... De andra stod ut medan jag sjöng lite (det måste man ju när man har en hel öppen sjö och ugglorna hoar).
Vi snackade ihop oss lite om närvarhur vi ska fira fullmånen den 23:e. Det ser jag fram emot, kanske har vi ett hyllebär till då!
Blessed be

det är klubbat!

Vi har enats om att ha en regelbunden månatlig träff, och valet föll på den sista söndagen i varje månad.. närmast alltså den 29/5.

Välkommen!

OK, första inlägget...
Vi har nu bestämt några datum då vi ska träffas, 15/5, 23/5 och 29/5. Det känns bra att vara igång. Vi ska väl prata lite om hur det går att meditera, lite om träd och planera inför gudstjänsten nästa fullmåne (23/5). Just nu kallar vi det gudstjänst snarare än ceremoni eller ritual, eftersom det är Gud/a det handlar om!
Två av oss har pratat lite om att göra egna 'radband' för egen bön, med lite pärlor.
Härligt att det är vår; bokskogarna häromkring slår snart ut helt!
Frid